lolca

när jag var liten så bodde jag och min familj i ett litet samhälle som låg några mil från närmsta stora stad. ett litet samhälle med drygt 300 invånare, ett bussbolag, en matbutik, ett snickeri, förskola och en låg- och mellanstadieskola.

i det här lilla samhället hade vi även en idrottsförening som ägnade sig åt fotboll, gymnastik och skidor. i den här lilla idrottsföreningen så skulle man vara med om man var invånare i det lilla samhället.  det märkliga var att  idrottsföreningen hade fler medlemmar än de som bodde i samhället.  mysko..

jag då som inte tyckte om gymnastik, fotboll och skidor utan hellre sprang 60 meter och hoppade längdhopp var med i friidrottsklubben som låg i den närmaste staden. det förbryllade de styrande i våran lilla idrottsförening.. ojoj vad det förbryllade dem.. de kom ofta förbi hemma hos mamma och pappa för att hälsa på och tycka det att:

"men ska inte er lilla gumma vara med här i stället.. varför är hon med i friidrottsklubben istan?!"

min mor, som emellanåt är en väldigt klok mor frågade alltid om samhällets lilla idrottsförening hade friidrott att erbjuda. svaret var ju alltid nej och då tyckte mamma att  varför ska  hon då vara med  där för? då är det ju bättre att  hon är med i friidrottsklubben inne i stan.

det svaret ledde alltid till sura miner  från  vår lilla idrottsförening..

nu när jag är vuxen och ser tillbaka på det hela så kan jag inte förstå varför det var en så stor grej? vad spelade det för roll om jag var med i den lilla idrottsföreningen eller i den stora? allt jag ville göra var ju att träna friidrott.. vilket jag också gjorde, med goda resultat kan jag tillägga! (vilket var till stor förtret för en del där hemhemhemma)

lärdomen är att låt barnen vara med i vilken klubb de vill! spela roll! låt dem få göra det de vill göra.  det ska mina blivande barn få göra!