sista dygnet som 31

så var man inne på sitt trettioandra år.. eller jag är det imorgon bitti vid 03.06, den 22 april.
då ploppade jag ut, skrikandes. och så skrek jag. i tre månader ungefär. jag hade kolik till mina föräldrar och systrars stora sorg. det blev inte mycket sömn för dem under den här tiden har de berättat för mig. mamma var väldigt glad att hon var lite äldre när hon fick mig, så hon hade lite tålamod. för jag var tydligen tålamodsprövande =)

32 år.. nästan lite gammalt.. fick en liten livskris idag när vi var på väg till nyköping för att fira mig och min systerdotter som också fyller år i morgon. men den gav sig rätt snabbt. tror mest att jag var lite bakis efter gårdagen. m+i var här hos mig och kärleken och åt mat. det blev en del vin också.. men 32, lite gammalt låter det allt.. och inte har jag hunnit skaffa barn än.

bäst idag var i alla fall min bästis sedan urminnes tider, jenny. hon ringde och sjöng för fulla muggar, också hon en dag för tidigt! ser fram emot ett telefonsamtal med sång i morgon också, på rätt dag =) hon är bäst hon i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0