föräldraskapet

jag är i den åldern då man börjar tänka på barn.. sambon började först prata om tio barn, men jag lyckades få ner det till två.

jag har velat haft barn länge, i flera år. men mannen i mitt liv kom inte in i mitt liv förrän för två år sedan. inte så lätt att skaffa barn då inte. som tur är har vi flera kompisar runt omkring oss som har barn som vi kan gosa med under tiden, tills vi själva skaffar.

men vad jag funderar på är alla prylar till barnen. måste man ha dem? måste man verkligen köpa det allra dyraste till sina barn. varför? ett par av våra kompisar fick sitt första barn för snart två år sedan. den julen var flickan drygt sex månader och fick märkeskläder, skor och märkesleksaker för tusentalskronor i julklapp. det hon själv mest var intresserad av var inslagningspappret och snörena. fullkomligt naturligt tycker jag!

likadant när vi hade två vänner över som med tre månaders mellanrum fick varsin liten tjej för att fika så var det inte leksaker som var populärast. nej det var träsleven som drog mest.

när man själv var liten hade jag ett skåp i köket där jag hade kastruller, slevar, bunkar och dylikt som jag lekte med. det var roligare många gånger än leksaker. varför ska man då köpa dyra leksaker och dyra märkeskläder som man bara växer ur fortare än fortast när man är så där liten?

barnindustrin har blivit stor, megastor. alla vill väl sina barns bästa eller hur?! då är det nog bäst att köpa det dyra alternativet. annars får man skämmas! eller?

läste en bra krönika kring detta i aftonbladet för ett tag sedan. värt att läsa och tänka på!

rika föräldrar - ni får vad ni förtjänar

läs den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0