lolca

douglas tejpades fast vid ett träd på skolgården. med en hel rulle silvertjep. vid ett tidigare tillfälle hade hans plågoandar även tejpat fast honom vid en stolpe. när han stod där, fasttejpad och hjälplös tog de även kort på honom och spred det.

nu har domen kommit. pojkarna fälldes och det känns väldigt bra. det känns skönt att de får ett straff för det de gjort. något som var olagligt och som har satt sina spår hos douglas. mamman säger i artikeln jag länkar till att douglas har blivit mer på sin vakt och det kan jag förstå. att förlora tillit är lätt, men att återfå den är svårt. det blir svårt att lita på människor som svikit en.

jag kan inte förstå hur barn/ungdomar kan vara så grymma och elaka. eller jo, jag kan förstå det. en del barn har alltid varit elaka. det jag inte förstår är hur föräldrarna till dessa barn inte ser till att de inte gör om det. att de inte ger konsekvenser för barnens handlande. jag kan räkna upp exempel på exempel där föräldrarna mer eller mindre hållit sina barn om ryggen och tyckt att de inte har gjort något fel. barn/ungdomar behöver gränser, de behöver veta om något de gör är fel! hur ska man annars lära sig av sina misstag om ingen talar om för en att det var ett misstag?

jag är glad att de här ungdomarna fälldes för olaga frihetsberövande! ibland är rättsväsendet bra att ha!