"först kränkt vinner"

dn har en artikelserie om kränkningar på lärarhögskolan i stockholm. jag kan inte annat än sucka när jag läser den. för mig är det självklart att ska man undervisa i svenska ska man ha goda kunskaper i svenska. se exemplet nedan som är ur den första artikeln (publicerades i dn igår)


-------------------------------------------------------------
Trakasserierna består i att Lärarhögskolan har avrått Darabi från att fortsätta utbildningen till svensklärare. Det är skolan skyldig att göra, när "ansvariga lärare ... bedömer att studenten är olämplig att utöva det yrke som utbildningen syftar till.

Beslutet att avbryta utbildningen ligger hos studenten", står det i Studentens rättigheter och skyldigheter. När Darabi skulle praktisera på en grundskola upptäckte lärarna att hon hade svårt att uppfatta vad barnen sade. Och när bokstaven "V" skulle läras ut till första­klassarna förstod inte lärarkandidaten orden "vik" samt "virka" i läroboken. Där någonstans gick gränsen för lärarna på denna förortskola. Det blir svårt för Darabi att lära barnen ett språk som de redan behärskar bättre än hon, antydde de. Då fick de höra från Darabi att de var rasister.
----------------------------------------------------------

jag kan tycka att alla ska ha rätt till utbildning. men här kanske det är så att den här tjejen ska välja något annat ämne som inriktning. själv är jag också svensklärare och det är svårt nog att lära ut svenska till alla barn, oavsett om de är svenskar eller har utländsk bakgrund. att då inte ha svenska som modersmål och läsa till svensklärare måste bli väldigt svårt.

jag kan inte tycka att detta är en kräkning. jag kan inte det. hon behärskar inte språket hon vill lära ut. vad får vi då? jag undervisar inte i no, definitivt inte i laborativ no. jag ska inte hålla på med expriment jag inte kan. vad kan hända då? jo, att något går snett och att både jag och eleverna blir skadade.

att lära ut svenska språket är svårt, det är många byggstenar som ska läggas till innan man går ut nian. och det är svårast i början när man är liten och ska lära sig läsa och skriva. då krävs det en lärare som kan uppfatta vad barnen säger och förstår vad det står i böckerna. det är inte diskriminering. när mina barn (när jag nu får några) går i skolan förutsätter jag att deras lärare i svenska förstår barnen och faktiskt kan förstå de ord som ska läras ut.

alla är vi inte lämpade att jobba med vad som helst. det bara är så. livet är inte alltid rättvist, tyvärr!

jag blir dessutom rädd när jag läser artikelserien. är det här personer vi verkligen vill ha ut i våra skolor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0