lolca

igår var jag och å på bio. den filmen vi såg, har vi velat sett länge och nu äntligen fick vi ihop våra almenackor och biotider. juno var en väldigt bra film. en tänkvärd film, rolig, sorglig och gullig.

juno är en 16 årig tjej som blir gravid och väljer att leta efter lämpliga adoptivföräldrar. hon vill inte ha barnet själv utan hittar ett par som hon tycker är perfekta. Men är de blivande adoptivföräldrarna verkligen det?

filmen är skruvad, den innehåller en underbar dialog. juno är oroväckande cool och superhäftig skulle jag vilja säga. om jag hade varit lite mer som juno när jag var sexton (utan att vara med barn då) så skulle jag ha klarat tonåren lite lättare än vad jag gjorde.

mycket sevärd! och utan en massa pekpinnar och moraliskt tjafs som amerikanska filmer ofta kan ha.